Efter några intensiva dagar på SETT-mässan är jag full av inspiration och idéer om hur vi kan fortsätta att utveckla vårt digitala arbete på skolan. Mycket av min egen energi gick förstås åt till min egen föreläsning om hur man kan underlätta för de blyga barnen med hjälp av IKT. Det var fantastiskt roligt att så många kom och lyssna– jag nojade lite innan över "vad gör man om det bara dykter upp tolv personer, varav tre går under föreläsningens gång", så jag var ganska förvånad när jag insåg att salen var mer än fullsatt...
Har fått många positiva meddelanden och kommentarer hela veckan, och det är förstås jätteroligt att fler tycker att ämnet är viktigt.
Skolvärlden har gjort en bra sammanfattning av mitt budskap i intervjun nedan, tycker jag:
Själv tycker jag att mässans höjdpunkter var Sissela Nutleys föredrag om hjärnan (lika bra som förra året!), och Pelle Sandstrak, som pratade om de lärare som gjort skillnad för honom i skolan utifrån hur de hanterat hans Tourettes. Ett föredrag man både skrattade och grät på!
Ur ett IKT-perspektiv skulle jag önska mer pedagogisk anknytning på fler föredrag- och inte minst i montrarna, som i många fall var erbarmligt tråkiga.... Det måste finnas en tydligare poäng med IKT än bara tekniken i sig.,.. Det räcker liksom inte att ha ett bord, en dator och en affisch och lite gratispennor i montern för att fånga mitt intresse på en mässa med flera tusen besökare! Lite intressant var det att Stockholms stads makerbord där man bland annat kunde pyssla ihop ett lysande halsband var konstant fullt. Jag tolkar det som att fler än jag saknade kreativiteten på mässan i år....
Men, som alltid är det bra att få ägna två dagar åt att reflektera över vad man gör och varför, och jag har en hel del nya idéer om hur man skulle kunna förbättra arbetet med IKT även framöver.
